torsdag, augusti 16, 2007
Man måste ju börja någonstans
Via Gröna bilisters nyhetsbrev läser jag om en debatt om biobränslen som fördes i GP tidigare i somras. Miljöförbundet jordens vänner (MJV) skriver på GP Debatt om hur etanolimporten till Nordamerika och Västeuropa skapar nya globala orättvisor. Etanolproduktionen sker på bekostnad av andra grödor och ofta dessutom under dåliga arbetsförhållanden. MJV menar att man bör införa ett moratorium på etanolimport fram tills dess man kan garantera att etanolen har tillverkats på ett ”socialt och ekologiskt hållbart sätt”.
Det är naturligtvis lovvärt att ställa krav på importerade varor, oavsett om det rör sig om leksaker, vitvaror eller drivmedel. Men frågan, som också ställs av Chalmersforskarna Hans Hellsmark och Karl Johansson, är varför extra höga krav ska ställas på just etanol. Produktionen av etanol lämnar på många håll mycket övrigt att önska, men jämfört med exempelvis oljeutvinning handlar det inte om någon exceptionell påverkan. Visst, arbetsförhållanden är undermåliga på många håll, jordmånen utarmas och vinsten kommer inte alltid lokalbefolkningen till godo. Men oljeutvinning och raffinering är förknippat med långt större nackdelar – ekologiskt, arbetsmiljömässigt och, framför allt, politiskt.
Miljöfarlig verksamhet
Jag skrev om det här tidigare i vintras. Då var det Aftonbladets bilismkramande krönikör Robert Collin som grät krokodiltårar över etanolens miljöpåverkan. Nu är det alltså en miljöorganisation. Debatten om biobränslen skapar underliga sängkamrater. I sitt svar på MJV:s debattartikel skriver Hellsmark och Johansson att man måste beakta alternativen. Vad skulle komma istället för etanol? De menar att hotet framför allt kommer ifrån drivmedel gjort av kol, ett billigt, enkelt och mycket miljöfarligt alternativ till både biodrivmedel och drivmedel gjorda på olja.
För att skapa en bred marknad för biodrivmedel och därmed tränga ut mer miljövådliga alternativ, är det kontraproduktivt att ställa högre krav på det minst skadliga alternativet. Istället borde kanske Jordens vänner och Robert Collin börja med att ställa krav på oljeproducenter och fundera på vilka konsekvenser oljehandeln har för miljön och den politiska stabiliteten i länder som Ecuador, Nigeria, Angola, Saudiarabien och Irak. Till skillnad från merparten av dessa länder är världens största etanolexportör – Brasilien – en hyfsat stabil demokrati med faktiska möjligheter att möta Västs krav på hållbar produktion.
Hellsmark och Johansson framhåller också att etanolproduktionen än så länge befinner sig i ett inledningsskede. ”Sockerrörsetanol har i sig begränsade möjligheter att lösa trafikens klimatpåverkan”, skriver de. Men för att tekniken ska utvecklas och andra- och tredjegenerationens förnybara drivmedel ska kunna tas fram, krävs en stabil efterfrågan. Självfallet kan inte brasilianska sockerrör ersätta den samlade oljeproduktionen, men man måste ju börja någonstans.
Det är naturligtvis lovvärt att ställa krav på importerade varor, oavsett om det rör sig om leksaker, vitvaror eller drivmedel. Men frågan, som också ställs av Chalmersforskarna Hans Hellsmark och Karl Johansson, är varför extra höga krav ska ställas på just etanol. Produktionen av etanol lämnar på många håll mycket övrigt att önska, men jämfört med exempelvis oljeutvinning handlar det inte om någon exceptionell påverkan. Visst, arbetsförhållanden är undermåliga på många håll, jordmånen utarmas och vinsten kommer inte alltid lokalbefolkningen till godo. Men oljeutvinning och raffinering är förknippat med långt större nackdelar – ekologiskt, arbetsmiljömässigt och, framför allt, politiskt.
Miljöfarlig verksamhet
Jag skrev om det här tidigare i vintras. Då var det Aftonbladets bilismkramande krönikör Robert Collin som grät krokodiltårar över etanolens miljöpåverkan. Nu är det alltså en miljöorganisation. Debatten om biobränslen skapar underliga sängkamrater. I sitt svar på MJV:s debattartikel skriver Hellsmark och Johansson att man måste beakta alternativen. Vad skulle komma istället för etanol? De menar att hotet framför allt kommer ifrån drivmedel gjort av kol, ett billigt, enkelt och mycket miljöfarligt alternativ till både biodrivmedel och drivmedel gjorda på olja.
För att skapa en bred marknad för biodrivmedel och därmed tränga ut mer miljövådliga alternativ, är det kontraproduktivt att ställa högre krav på det minst skadliga alternativet. Istället borde kanske Jordens vänner och Robert Collin börja med att ställa krav på oljeproducenter och fundera på vilka konsekvenser oljehandeln har för miljön och den politiska stabiliteten i länder som Ecuador, Nigeria, Angola, Saudiarabien och Irak. Till skillnad från merparten av dessa länder är världens största etanolexportör – Brasilien – en hyfsat stabil demokrati med faktiska möjligheter att möta Västs krav på hållbar produktion.
Hellsmark och Johansson framhåller också att etanolproduktionen än så länge befinner sig i ett inledningsskede. ”Sockerrörsetanol har i sig begränsade möjligheter att lösa trafikens klimatpåverkan”, skriver de. Men för att tekniken ska utvecklas och andra- och tredjegenerationens förnybara drivmedel ska kunna tas fram, krävs en stabil efterfrågan. Självfallet kan inte brasilianska sockerrör ersätta den samlade oljeproduktionen, men man måste ju börja någonstans.
Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Tillbaka
<< Tillbaka
