söndag, februari 26, 2006

Tack så mycket!

Så här skrev jag i vredesmod för fyra år sedan:

Klockan är tjugo över nio på kvällen, den 20 februari 2002. Vad fan hände? Vi var ju bäst. Vi spöade Kanada, utmanövrerade Tjeckien och krossade Tyskland. Sverige ska ju spela semifinal om två dagar mot Kanada som kommer slå Finland i natt.

Kan ett OS bli mer piss än såhär? Vitryssland. Det är ju för fan en diktatur. De borde inte ens få ställa upp i OS. Eller är det Sverige som inte borde få ställa upp? Här har vi ett land med nio miljoner innevånare, där det är vinter alldeles för länge. I ett vinter-OS tar Sverige tre medaljer, inget guld. Det är inte bara sport. För tillfället betyder det så mycket mer. Det här kan vara startskottet på en ny depression. Ett stort duntäcke av uppgivenhet sänker sig ner över hela nationen. Såhär upprörd har jag inte varit på väldigt, väldigt länge. Ingenting som hänt det senaste året (och det har varit en hel del) är ens i närheten av detta. Ordet fiasko är ingenting. Inte ens om man sprängde Öresundsbron och använde betongbitarna till att skriva ordet över hela jävla Skåne skulle man vara i närheten av detta. En nations självkänsla sitter i idrotten. Hur jävligt det än är finns alltid våra idrottare där för att försvara äran. Vi får inte kriga mot andra länder längre. Det är synd. För tillfället skulle vi förmodligen spöa skiten ur Vitryssland (har de kärnvapen?).


Nu känns det helt klart bättre! Hockeyfinalen blev den perfekta avslutningen på ett perfekt OS. På något sätt så kändes finalen som ett destillat av hur Tre Kronor spelat under hela turneringen. Jag var aldrig riktigt orolig för man kunde någonstans se i spelarnas ögon ett uttryck som sa: ”bara lugn, vi har allt under kontroll”. Och det var verkligen som att de hade allt under kontroll. Inte ens när de åkte dit mot Ryssland med fem mål i baken var jag riktigt orolig. Och det är klart att de gick på halvfart mot Slovakien, något annat skulle ju bara ha varit dumdristigt (men kom ihåg, att gå på halvfart är inte detsamma som att förlora med flit). Därför blev jag knappt orolig när Kimmo Timonen gjorde det första målet i finalen i power play, för jag såg de svenska spelarnas blickar: ”ingen fara, vi grejar det här”.

Och visst gjorde de det. Lugnt och säkert tog de sig igenom matchen och vid slutsignalen kände jag hur ett stort lugn sänkte sig. Det var som att det hade varit meningen hela tiden. Det blir än mer tydligt i jämförelse med känslostormen efter vinsten i OS 1994. Då var det en match med oviss utgång som slutligen fick avgöras på straffar och Curre Lundmark grät av lycka. Idag såg jag ingen gråta, allra minst Bengt-Åke Gustavsson. Däremot fick vi alla höra hur Mats Sundin sjöng med det finaste han kunde till ”Du gamla, du fria” efter medaljceremonin. Nöjd och lättad, får man anta, i förvissningen om att han nu kan avsluta sin karriär med hedern i behåll, oavsett hur det kommer att gå för hans Toronto Maple Leafs under de sista åren där.

Ett perfekt OS, som sagt. Jag tror inte att man riktigt kan fatta vilken enorm kollektiv prestation det är för den svenska OS-truppen att ta 14 medaljer varav 7 guld. För även om Sverige är ett vinterland så är det ju faktiskt nästan bara norr om Dalälven som man kan tala om riktig vinter varje år. Norrland är Sveriges huvudsakliga rekryteringsbas för vinter-OS. Där bor runt räknat en miljon människor. Jämför det med länder som Norge eller Österrike där i stort sett varenda kotte är potentiell vinteridrottare, så får man en uppfattning om proportionerna på de svenska insatserna, helt i paritet med ett brons i fotbolls-VM.

Det är ingen mening i att rangordna medaljer. Alla känns verkligen speciella och fantastiska på sitt sätt. Ändå måste jag säga att den medaljen jag kommer att minnas starkast är den allra första, som togs av Anna Dahlberg och Lina Andersson i sprintstafetten. Det var de som visade för alla andra att det går att vinna trots att man inte är favorittippad.

En sista kommentar rörande den avslutande femmilen idag. Näst tempoloppet på cykel i OS i Athen för två år sedan måste detta varit det tråkigaste jag varit med om i idrottssammanhang. Åka skidor i fem mil och så avgörs loppet i en spurt med typ tio åkare inblandade. Det ger ordet ”transportsträcka” en helt ny innebörd. Nej, bort med masstarterna och ge mig de gamla fina individuella loppen där skidåkarna kämpar på själva i spåret, med klockan som enda motståndare. Finns det något mer spännande än ett tomt spår, en klocka som bara går och en kommentator som utbrister, ”men var är han? han borde ju vara här nu!”?

Kommentarer:
Håller med, masstart är av ondo. Forza Sverige!
 
Swedes,

Hah hah hah. So you kids got more or less as many gold medals as we got silvers and bronzes.

I did't see the final because Signor Berluscunt put Rai Sport to show women with big breasts talking della calcio -and neither the semi-final against the Russkies, when Silvio wanted us miserable members of human race to watch some gay-skating, and of course women with big breasts- but what I got from our web radio it got as perfect as it ever can get from Tre Kronor.

Out of our material it was a brilliant tournament. We really played fantastic hockey -something I could have never believed from our coaches. Greater players and more medals Finland will surely get, but as a pure team it just won't get better.

Gratulera. In these dimensions hockey probably can't get more beautiful.

A victory to you, a serious drinking problem to me. Fair enough. :P

PS. I just spent a week in Apulia, Bari included. Rumours have it that Klas Ingesson was rather lucky with local women..
 
It was a brilliant tournament and as you point out, Aapo, the Finnish team was by far the best over-all, after all they only lost one single game. And I think that we should both be proud of the fact that two itty-bitty Nordic countries can eliminate the rest of the hockey elite.

As for the Italian mafia head of state, isn't it time for some election or coup d'état to throw him out of power. Maybe a young and able Finn is the person most fit for the job?

Klas Ingesson...Swedish ful-fotboll personified.
 
Aye mate. We Nordics are here not to make headlines. We're here to make history.

These people will have their elections in April, and da uomo a uomo I seriously don't sense too much change in the air. As I see it, it's not really about saving the country now but merely getting rid of Berluscunt. Try push it further and you'll just face so so so many communists and fascists everywhere that bla bla bla -ah, mi dispiace.

Erik, mate, please do me a favour. I admit that I'm feeling utterly humiliated because I apparently got too drunk last last night. She goes away for an hour, tells me to play nicely, and -för fuck's sake- what do I do..

I'm so fucking nervous because of the hockey final that I simply get drunk by boozing her father's whiskeys.

Erik, mate, -or whoever with still some sympathy left- could you go and write some sympathetic, male-to-male stuff onto my blog? Tack tack så mycket.

At the end of the day, I really think I have formed a water-proof strategy down here. As these cuntries keep going wrong ways, we must change strategy. From now on we won't ask them what to do but will just drain their brightest and when done can force them to move into our direction.

When I've sucked their brains, they will come to my way.

[Insert a Lenny Kravitz riff here.]
 
But how in the fuck does that Lenny Kravitz relate to anything?

I feel like after 36 hours of heavy boozing. I may be wrong but that's probably how people usually feel after 36 hours of heavy boozing. I'm a human time machine!

Now while more or less sober, I tell you about this project of mine.

I've been very active promoting Finland, Sweden & Denmark down here -of codfuckers I don't give a shite, they can fook right off- in order to create massive brain drain towards the north.

I know very many Mediterranean kids who want/need to move to our corner of the world, in seek for proper jobs and supposedly decent universities. That's excellent. Finland gets nice people and better food and the more it goes on the deeper the crap in their motherlands get -so that at the end of the day there will be only Berluscunt, Prodi plus some other constipated pieces of shit left.

And once we've got their brightest we can easily start pulling the cuntries concerned into our direction, and hooray -the world becomes a better place!

I keep the Italians and you can have the Greeks, ok?
 
So, have the 36 hours of boozing helped you in any way to relieve you from the bitter pain of defeat?

Your plan sounds ingenious! And with your charm and social skills it shouldn't be any problem.
 
The win was a failure for Sweden. The feelgood-feeling from this hockey gold combined with, heaven forbid, a good result in the world championships in fotball will only sum up to the swedish volkssoul being uppity and optimistic.

Those kind of feelings will reelect our corrupt and greedy government.
 
Skicka en kommentar

<< Tillbaka